|
Försäkringsrätt
(2011-10-21)
Högsta förvaltningsdomstolen tolkar hur rätten till sjukersättning ska bedömas
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade den 19 oktober 2011 tre domar rörande hur bedömningen av rätten till sjukersättning ska göras. Förbundsjurist Phillip Eldon, LO-TCO Rättsskydd AB var ombud i ett av målen. Överklagandet avslogs visserligen, men i domen fick han rätt för vilka principer som ska gälla för bedömningen.
I domarna får Försäkringskassan i stor utsträckning bakläxa för sin syn på hur man tolkat bestämmelserna sedan de infördes 2008. Domarna innebär att Försäkringskassan nu måste göra individuella bedömningar i större utsträckning. Idag görs ofta schablonartade bedömningar utifrån vissa diagnoser, att arbetsförmågan inte är livsvarigt nedsatt eller att alla rehabiliteringsåtgärder inte vidtagits.
Den 1 juli 2008 infördes strängare regler för att få varaktig sjukersättning (förtidspension). Samtidigt togs den tidsbegränsade sjukersättningen (sjukbidrag) bort. Ändringarna innebar att nedsättningen av arbetsförmågan ska vara stadigvarande och med det menas ”för all överskådlig framtid”. Vidare ska rehabiliteringsåtgärder bedömas inte kunna leda till att arbetsförmågan förbättras. Arbetsförmågan ska bedömas mot förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden, inklusive skyddade arbeten hos t.ex. Samhall.
HFD slår nu fast följande:
-
När det gäller tolkningen av begreppen ”stadigvarande” och ”för all överskådlig framtid” anger HFD att det varken i lagtext eller motiv finns stöd för att ställa upp ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller fram till pensionsåldern. Man anger också att arbetsförmågan ska utredas på nytt minst vart tredje år.
-
HFD anger att det inte krävs att alla rehabiliteringsåtgärder har vidtagits. Det räcker med att det är sannolikt att ytterligare rehabiliterande insatser inte skulle vara framgångsrika. ” När det gäller sjukdomsbesvär där inga generella slutsatser kan dras beträffande nedsättningens varaktighet anger HFD att bedömningen ska göras i det enskilda fallet. Försäkringskassans argument att t.ex. smärttillstånd eller psykiska besvär kan komma att förbättras med tiden och därför inte kan anses stadigvarande får inget gehör.
-
När det gäller rätten till sjukersättning på en fjärdedel får Försäkringskassan rätt. HFD hänvisar till förarbetena till 1993-års lagstiftning där det anges att sådan ersättning ska utges med restriktivitet. Det ska ställas höga krav på att det finns ett klart samband mellan de medicinska faktorerna och nedsättningen för att en sådan relativt liten nedsättning ska kunna konstateras.
1. Mål nr 242-11 rörde en kvinna (ombud från LO-TCO Rättsskydd AB) som efter en dykolycka 2006 varit sjukskriven för ett smärttillstånd. Hon ville ha sjukersättning på 50 %. Försäkringskassans läkare hade ett resonemang om att smärttillståndet eventuellt kunde förbättras, men bekräftade att det fanns en betydande nedsättning under många år sett mot hela arbetsmarknaden. HFD konstaterade att arbetsförmågan kunde antas komma att vara nedsatt under förhållandevis lång tid, men ansåg inte utredningen räckte för att konstatera att nedsättningen var stadigvarande.
2. Mål nr 7299-10 gällde en man med en medfödd funktionsnedsättning. Han hade gått i särskolegymnasium och aldrig förvärvsarbetat. Han hade haft daglig verksamhet i kombination med sjukbidrag och aktivitetsersättning (som man endast kan få t.o.m. 29 års ålder). Försäkringskassan hävdade att han inte kunde få sjukersättning eftersom det inte gjorts någon insats med sikte på ett särskilt anpassat och skyddat arbete. HFD konstaterade att mannen under tiden med aktivitetsersättning inte nått dithän att ett skyddat arbete varit aktuellt. Eftersom han fortfarande vid 30 års ålder stod långt från den skyddade arbetsmarknaden ansåg man det inte sannolikt att rehabilitering skulle vara framgångsrik. Han beviljades hel sjukersättning.
3. Mål nr 4696-10 gällde en kvinna som hade en kronisk sjukdom, Sjögrens syndrom. Hon hade arbetat heltid sedan 2003 på Samhall med kontorsarbete. Hon fick anställningen där p.g.a. trötthet. Hon hade varit sjukskriven augusti – september 2008 och från juni 2009. Hon vill ha en fjärdedels sjukersättning och hävdade att hon trots att hon inte haft så lång sammanhängande sjukfrånvaro, hade mycket korttidsfrånvaro. Hon hade också möjlighet att gå ifrån och sova under arbetsdagen. Anledningen till att hon gått tillbaka till heltid under en period var för att skydda sin sjukpenninggrundande inkomst. HFD konstaterade visserligen att hon lidit av sjukdom under lång tid. Oavsett vilken bevekelsegrund hon hade haft att gå tillbaka i heltidsarbete under oktober 2008 – maj 2009 kunde arbetsförmågan dock inte anses stadigvarande nedsatt fr.o.m. oktober 2009.
Ytterligare upplysningar kan lämnas av enhetschef Claes Jansson, tel 08-676 63 16 eller förbundsjurist Phillip Eldon, tel 08-676 63 00. Kvinnan som företräddes av Phillip Eldon hade fått rättshjälp av sitt fackförbund Kommunalarbetareförbundet.
|
