För den enskilde arbetstagaren är lagen om anställningsskydd den kanske viktigaste arbetsrättsliga lag vi har. Den ger en viss trygghet i anställningen, motverkar godtycke och skapar rättssäkerhet. Man kan inte förlora jobbet utan sakliga skäl. Men för att få det skyddet måste man vara tillsvidareanställd. En tidsbegränsad anställning upphör automatiskt vid anställningstidens utgång utan att arbetsgivaren behöver ange något skäl.
En av de första åtgärderna som Alliansregeringen vidtog när den tillträdde var att försämra anställningsskyddet. Man ändrade då det lagförslag som den socialdemokratiska regeringen lagt fram när det gäller möjligheten att anställa på begränsad tid. Förändringarna innebar att det i praktiken inte finns något skydd mot missbruk av tidsbegränsade anställningar. Det är fritt fram att anställa tidsbegränsat utan att ange något som helst skäl i upp till 2 år under en femårsperiod. Dessutom kan en arbetsgivare anställa på vikariat under 2 år under femårsperioden, anställa på prov och anställa för säsong. Det innebär att EU-kommissionen nu anser att den svenska anställningsskyddslagen inte ens uppfyller EU-rättens minimikrav. Regeringen har dock klargjort att den kritiken tänker man strunta i vilket sannolikt leder till en prövning i EU-domstolen.
Alliansregeringens svar på kritiken är istället att i sitt valmanifest utlova ytterligare försämringar av anställningsskyddet. Man föreslår att ungdomar under 23 år ska kunna provanställas under 18 månader istället för 6 månader som idag. Provanställning är den mest otrygga anställningsform som finns eftersom arbetsgivaren kan avsluta anställningen när som helst utan att ange något som helst skäl. Anställningen kallas lärlingsprovanställning men ska inte blandas ihop med en riktig lärlingsutbildning. Partierna skriver att anställningen ligger utanför det ordinarie utbildningsväsendet och att arbetsgivaren ansvarar för att anställningen ges ett utbildningsinnehåll. Men det innebär knappast någonting nytt eftersom alla anställningar har något utbildningsinslag.
Vad det egentligen handlar om är att övriga partier köpt Centerpartiets gamla förslag att ställa alla ungdomar utan anställningsskydd. Väldigt många unga har redan idag tidsbegränsade anställningar men detta förslag ökar otryggheten ytterligare. Även det lilla anställningsskydd ungdomar har idag är tydligen för mycket. Uppenbarligen ska de unga läras att vara fogliga och inte ställa några krav. Ren åldersdiskriminering! I ett försök att blanda bort korten skriver partierna att villkoren ska regleras i kollektivavtal men den enda säkra effekten av förslaget är att anställningsskyddet för unga tas bort och görs frivilligt.
Den andra arbetsrättsliga förändringen i Alliansens valmanifest är att man ska begränsa arbetsgivarens kostnader vid en tvist om uppsägning. Om en anställd idag menar att arbetsgivaren gjort fel och kräver att få jobbet tillbaka så fortsätter anställningen tills tvisten lösts. Det innebär att arbetstagaren inte ställs på bar backe som vid ett avskedande utan har rätt till lön under tvisten. Men naturligtvis bara under förutsättning att den anställde fortsätter att arbeta åt arbetsgivaren. Exakt vad förslaget innebär framgår inte men det handlar sannolikt om att den anställde inte ska ha rätt till lön under tvisten. Det är i alla fall vad Moderaterna tidigare har föreslagit.
Den anställde som ifrågasätter arbetsgivarens beslut skulle då slängas ut från arbetsplatsen och ställas utan lön. Detta får två konsekvenser. För arbetstagaren blir situationen snabbt ohållbar och den uppsagde kommer att tvingas godta även dåliga uppgörelser för att inte stå helt utan inkomst. För arbetsgivaren ökar risktagandet. Eftersom den uppsagde inte som idag arbetar kvar måste en annan person anställas som ska ha lön. Om arbetstagaren sedan vinner tvisten får arbetsgivaren betala lön även till denne, dvs får kostnader för dubbel lön. Är en sådan ändring riktigt bra för någon? Men det viktigaste för Alliansen verkar vara att den anställde snabbt ska slängas ut från arbetsplatsen oavsett om arbetsgivaren har rätt eller fel.
Sverige har idag ett anställningsskydd som sannolikt inte ens uppfyller EU:s miniminivå. 96 procent av medlemmarna i LO- och TCO-förbunden vill ha en tillsvidareanställning. Vad debatten borde handla om hur vi ska stärka de anställdas rättssäkerhet och trygghet. Istället lägger Alliansen fram förslag som ytterligare försvagar anställningsskyddet, särskilt för de unga. Förslag som inte skapar några nya jobb utan bara ökar otryggheten för vanliga löntagare.
Dan Holke Chefsjurist LO-TCO Rättsskydd