Undersköterska beviljades sjukpenning av kammarrätten

En undersköterska med utmattningssyndrom beviljades sjukpenning av kammarrätten när det framkom att hennes besvär innebar att hon förväxlade patienter och hade svårigheter med journalföring.

I målet var frågan om en undersköterskas arbetsförmåga var nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till hennes ordinarie arbete. Av det medicinska underlag som hon åberopade som stöd för sin ansökan om sjukpenning framgick att hon led av panikattacker, hjärtklappning, svettningar, tryck i bröstet, kvävningskänsla, illamående, yrsel samt minnes- och koncentrationssvårigheter.

Försäkringskassan hävdade att det medicinska underlaget inte gav stöd för att besvären var av sådan omfattning att undersköterskan inte kunnat utföra sitt ordinarie arbete. Förvaltningsrätten ansåg att det medicinska underlaget inte kunde tillmätas någon vikt på grund av att det baserades på undersköterskans subjektiva upplevelser. Domstolen ansåg vidare att underlaget var vagt i sin utformning och inte gav någon egentlig beskrivning av funktionsnedsättning och dess konsekvenser i form av aktivitetsbegränsningar, vilka i läkarintygen beskrevs bl.a. som svårighet att föra journal och patientförväxling.

Kammarrätten däremot menade att det framgick av det medicinska underlaget att undersköterskan begränsades i en rad aktiviteter, exempelvis att hon förväxlade patienter, hade svårigheter att föra journaler och att hon upplevde trötthet som ledde till att hon behövde ta pauser.

Förvaltningsrättens och kammarrättens bedömningar skiljer sig alltså åt trots att underlaget för bedömningarna har varit exakt detsamma. Det visar på svårigheten för läkare att i intygen beskriva funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar i relation till sjukskrivningsdiagnos vid psykiatriska diagnoser.

Kammarrätten i Göteborgs dom mål nr 1950 – 18. Undersköterskan hade beviljats facklig rättshjälp av Svenska Kommunalarbetarförbundet och ombud var förbundsjurist Jimmie Söndergaard, 08-6766344.