Transport förlorade alkoskåpstvist i Arbetsdomstolen

Under 2006 träffade Svenska Transportarbetareförbundet ett kollektivavtal med Ragn-Sells AB om att samtliga bolagets fordon skulle förses med fordonsmonterade alkolås med särskilt beaktande av arbetstagarnas personliga integritet och trafiksäkerheten. Förbundets syfte var att kollektivavtalet skulle utesluta alla andra kontrollmetoder.

Innan alkolåsen var monterade i samtliga fordon installerade bolaget i stället ett så kallat alkoskåp som placerades i chaufförernas omklädningsrum. Förbundet motsatte sig detta med hänvisning till det kollektivavtal som fanns mellan parterna. Alkoskåpet uppfyllde enligt förbundet inte kollektivavtalets krav på trafiksäkerhet och skyddade inte heller arbetstagarnas personliga integritet.

En stor majoritet av chaufförerna gillade inte heller alkoskåpet och struntade på olika sätt i att blåsa i alkoskåpet. Bland de arbetstagare som inte blåste i alkoskåpet fanns två stycken skyddsombud. Eftersom arbetstagarna enligt bolagets mening inte skötte hanteringen av alkoskåpet valde Ragn-Sells att säga upp skyddsombuden. Ingen annan av de andra arbetstagarna sades upp. Förbundet försökte även att skydda de båda skyddsombuden genom att använda sig av ett tolkningsföreträde enligt 34 § medbestämmandelagen, vilket inte bolaget tog hänsyn till.

Transport väckte talan i Arbetsdomstolen och ogiltigförklarade uppsägningarna. Förbundet gjorde även bland annat gällande att bolaget brutit mot kollektivavtalet, att bolaget kränkt förbundet och skyddsombudens föreningsrätt och att bolaget brutit mot förbundets tolkningsföreträde.

Arbetsdomstolen ansåg att det inte fanns en gemensam partsavsikt att kollektivavtalet skulle utesluta alla andra kontrollmetoder vad gäller alkohol. Inte heller kollektivavtalets ordalydelse uteslöt andra kontrollmetoder. Eftersom kollektivavtalet inte förhindrade bolaget att använda sig av alkoskåpet prövade Arbetsdomstolen om kontrollmetoden som sådan utgjorde ett ingrepp i arbetstagarnas personliga integritet. Arbetsdomstolens uppfattning i denna del var att kontrollmetoden inte utgjorde ett särskilt stort ingrepp i den personliga integriteten. Detta trots att ett flertal chaufförer vittnade om hur integritetskränkande de ansåg och upplevde att skåpsystemet innebar.

Mot bakgrund av att skyddsombuden trots tillsägelser inte blåst i alkoskåpet och eftersom bolaget påstått att det inte fanns möjligheter att omplacera skyddsombuden förelåg saklig grund för att säga upp dem.

Beträffande förbundets tolkningsföreträde ansåg Arbetsdomstolen att blåstestet inte skulle ses som en del av chaufförernas arbetsskyldighet utan som en säkerhetsföreskrift och att det därmed inte var möjligt att åberopa tolkningsföreträdet. I denna del var domstolens arbetstagarledamöter skiljaktiga.

Slutligen fann domstolen att det endast var skyddsombuden som hade vägrat att blåsa i skåpet trots att skyddsombuden och många andra chaufförer under två dagar vittnade om att de och övriga chaufförer inte blåste i skåpet och inte hade gjort så under flera års tid. Mot bakgrund av detta ansåg domstolen inte heller att förbundets och skyddsombudens föreningsrätt hade kränkts.

Arbetsdomstolens dom 36/09
Arbetsdomstolens dom var enhällig dock med ett särskilt yttrande från arbetstagarledamöterna i frågan om tolkningsföreträdet.