Nyhetsbrev nr 3/2021

Välkommen till LO-TCO Rättsskydds nyhetsbrev! Vi ger normalt ut fyra nyhetsbrev om året och du har fått det därför att du antingen är angiven som kontaktperson hos oss eller har anmält att du vill få det. Sprid det gärna vidare!

Glöm inte att du kan prenumerera på all information vi lägger ut i vårt pressrum, genom att gå in på vår hemsida och anmäla dig under fliken pressrum. Du kan även gilla oss på Facebook och på så sätt få del av nyheter.

Vill du inte ha fler utskick, eller har du en kollega som vill ha nyhetsbrevet, skicka ett mejl till mattias.af.malmborg@fackjuridik.com.

 

Dataskyddsförordningen hindrar inte arbetsgivare att följa Tobaksavtalet och lämna kopior på anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen

Dataskyddsförordningen har alltsedan den trädde ikraft 2018 varit föremål för diskussion hur den ska hanteras i arbetslivet. Arbetsgivarparterna har i stor omfattning hänvisat till förordningen och vägrat lämna ut uppgifter till förbunden med stöd av denna. Arbetsdomstolen har nu kommit med ett klargörande som kommer att påverka parternas hantering av personuppgifter. I dom AD 2021 nr 23 har nu Arbetsdomstolen gjort sin första prövning av dataskyddsförordningen. Arbetsdomstolen bedömde att arbetsgivaren kunnat följa både omtvistad kollektivavtalsbestämmelse och dataskyddslagstiftningen. Eftersom arbetsgivaren inte följt kollektivavtalet dömdes arbetsgivaren att betala skadestånd till Livsmedelsarbetareförbundet.

Tvisten

Tobaksavtalet mellan Livsmedelsarbetareförbundet och Livsmedelsföretagen innehåller följande bestämmelse:

”Den lokala fackliga organisationen ska erhålla en kopia av anställningsbevis avseende anställningar där anställningstiden överstiger en månad.”

Samma regel återfinns även i det mellan samma parter gällande Livsmedelsavtalet. Bestämmelsen infördes i Livsmedelsavtalet och Tobaksavtalet 2013. Bakgrunden till den var ett krav från förbundet sida för att kunna övervaka och kontrollera avtalens efterlevnad främst avseende visstidsanställningar.

På ett bolag som omfattades av Tobaksavtalet vägrade arbetsgivaren att lämna ut kopior på anställningsavtalen. Det som förbundets lokala organisation fick del av var en handling där det inte fanns några personuppgifter överhuvudtaget, inget namn, inget personnummer, inget telefonnummer eller adress. Inte heller arbetstagarens underskrift. Endast uppgifter avseende arbetsgivaren framgick. Bolaget och Livsmedelsföretagen tolkade avtalsbestämmelsen på annat sätt än förbundet. De ansåg att ordalydelsen inte var klar och tydlig och att en kopia inte betydde vad som i vanligt språkbruk menades med en kopia. Bolaget och Livsmedelsföretagen menade även att bolaget med hänvisning till dataskyddsförordningen var förhindrat att ge ut personuppgifter till förbundet.

 Tolkningen av avtalet

Arbetsdomstolen kunde inte finna en gemensam partsavsikt och utgick därför från ordalydelsen av bestämmelsen. Arbetsdomstolen höll med förbundet om att ordalydelsen av bestämmelsen är klar och tydlig och ansåg att kollektivavtalsparterna med kopia inte gärna kunde ha avsett annat än en oförvanskad avbild av anställningsbeviset i original. Om parterna hade avsett att vissa uppgifter i originalet inte skulle finnas i kopian, borde det rimligen ha angetts och preciserats vilka uppgifter som skulle finnas i kopian. Om Livsmedelsföretagen som formulerade avtalstexten hade avsett att vissa uppgifter skulle maskeras i kopian hade det, enligt domstolen, ålegat Livsmedelsföretagen att påtala det för förbundet under avtalsförhandlingarna. Så hade inte skett. Bestämmelsen innebar med andra ord en skyldighet för arbetsgivaren att lämna ut omaskerade kopior av anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen.

Hindrade dataskyddsförordningen ett utlämnande av kopior på anställningsavtalen.

Enligt dataskyddsförordningen så måste varje behandling av personuppgifter ha en s.k. rättslig grund. Enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är en behandling laglig om och i den mån behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, i detta fall arbetsgivaren. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska grunden för behandlingen fastställas i enlighet med en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av, och syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden. Enligt 2 kap. 1 § dataskyddslagen får personuppgifter behandlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av kollektivavtal.

Enligt arbetsgivarparterna var kollektivavtalsbestämmelsen inte så tydlig i fråga om behandlingen av personuppgifter och dess syfte som krävs för att den ska kunna grunda en rättslig förpliktelse. Arbetsdomstolen delade inte denna uppfattning och bedömde att ordalydelsen är klar och tydlig och att det av sammanhanget otvetydigt framgick att förpliktelsen åvilar arbetsgivaren. Arbetsdomstolen menade att syftet med behandlingen av personuppgifter framgick redan av bestämmelsens tydliga ordalydelse, nämligen att tillhandahålla den lokala fackliga organisationen kopior av anställningsbevis. Eftersom en omaskerad kopia av ett anställningsbevis ovillkorligen måste innehålla personuppgifter om arbetstagaren, var det tydligt att förpliktelsen innefattar och utgörs av utförandet av en behandling av personuppgifter i form av ett utlämnande till den lokala fackliga organisationen. Behandlingen av personuppgifter i form av ett utlämnande var uppenbarligen även nödvändig för att arbetsgivaren skulle kunna fullgöra den rättsliga förpliktelsen att lämna ut omaskerade kopior av anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen.

Till skillnad mot Arbetsdomstolens avgöranden AD 2010 nr 87 och AD 2018 nr 65 så behövde inte Arbetsdomstolen göra en intresseavvägning. Detta med anledning av att 2 kap 1 § dataskyddslagen anger att personuppgifter får behandlas om behandlingen är nödvändig för att kunna fullgöra en rättslig förpliktelse enligt kollektivavtalet. Denna regel fanns inte vid de tidigare avgörandena. Nu aktuellt avgörande stärker därmed förbundens möjligheter att kräva sina kollektivavtalade rättigheter utan att dataskyddsförordningen förhindrar det.

Ombud för förbundet var förbundsjuristen Henric Ask, tel. 08-676 63 68.

 

Rätt till ersättning för inkomstförlust för projektanställd tunnelarbetare genom AFA Trygghetsförsäkring, trots avslag från Försäkringskassan

AFA Trygghetsförsäkring anser i motsats till Försäkringskassan att inkomstförlust som uppkommit för att en projektanställd tunnelarbetare inte har kunnat fortsätta i sitt tidigare yrke ska ersättas som arbetsskada. Detta även om ny projektanställning inte var utlovad vid tidpunkten för projektets färdigställande.

LO-TCO Rättsskydd AB har företrätt en medlem i fackförbundet SEKO gentemot Försäkringskassan vad gäller rätt till arbetsskadelivränta och därefter gentemot AFA Trygghetsförsäkring vad gäller rätt till försäkringsersättning. Medlemmen skadade sig allvarligt vid en olycka i ett tunnelprojekt. När skadan inträffade återstod det mer än ett år till projektet var färdigställt. Vid tidpunkten för prövning av rätt till livränta från Försäkringskassan hade projektet avslutats och alla anställda avslutat sina anställningar. De anställda som ville blev erbjudna andra projektanställningar av arbetsgivaren i samband med projektets färdigställande. Arbetsgivaren intygade att även medlemmen skulle ha erbjudits en ny projektanställning om han inte skadat sig och att skälet att han inte erbjudits ny anställning var att arbetsgivaren visste att medlemmens personskada omöjliggjorde fortsatt arbete som tunnelarbetare.

Försäkringskassan avslog rätt till livränta med anledning av att det var arbetsmarknadsmässiga skäl och inte medicinska skäl som låg till grund för att rätt till livränta inte förelåg. Förvaltningsrätten fastställde Försäkringskassans beslut. Kammarrätten bedömde att det var klarlagt att medlemmens anställning upphörde till följd av att det projekt han var anställd i avslutades. Det var därför enligt kammarrätten av arbetsmarknadsmässiga och inte medicinska skäl som hans anställning upphörde. Medlemmen hade under anställningstiden vare sig av dåvarande arbetsgivare eller annan erbjudits anställning som tunnelarbetare i andra framtida tunnelprojekt. Rätt till arbetsskadelivränta förelåg därför inte enligt kammarrätten. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Därefter företrädde LO-TCO Rättskydd AB även medlemmen vad gäller rätt till försäkringsersättning genom AFA Trygghetsförsäkring. Bolaget kom till samma bedömning som Försäkringskassan. Ärendet har därefter prövats vid två tillfällen av Omprövningsavdelningen hos AFA Trygghetsförsäkring.

Vid prövningen hos AFA Omprövningsavdelning framförde medlemmen i huvudsak samma omständigheter som han åberopat gentemot Försäkringskassan. Omprövningsavdelningen har nu efter andra prövningen fastställt att arbetsförmågan är helt nedsatt i arbetet som tunnelarbetare och att medlemmen på ett övertygande sätt visat på omständigheter som talar för att han skadan förutan skulle kunnat erhålla fortsatt projektanställning i detta arbete. Enligt Omprövningsavdelningen ska man därför vid beräkning av inkomstförlust utgå från att medlemmen skadan förutan skulle ha arbetat som tunnelarbetare.

Ersättning för inkomstförlust genom AFA Trygghetsförsäkring bedöms utifrån skadeståndsrättsliga principer och beviskrav. Det medför att bedömningen utgår från den praxis som utvecklats hos de allmänna domstolarna vad gäller rätt till ersättning för inkomstförlust. Tack vare att Omprövningsavdelningen kommer till en motsatt bedömning i förhållande till Försäkringskassan, tryggas medlemmens ekonomiska situation livsvarigt. Det handlar om en mycket stor inkomstförlust för medlemmen som nu kan komma att ersättas genom försäkringen.

LO-TCO Rättsskydd anser att det är orimligt att projektanställda, som utgör en stor del av de anställda på arbetsmarknaden, har ett sämre försäkringsskydd än tillsvidareanställda vad gäller rätt till ersättning genom arbetsskadeförsäkringen. Rättskyddet anser att det inte är rimligt att ersättningen genom arbetsskadeförsäkringen kan avgöras när under ett projekt som en skada inträffar. När medlemmen inträffade hade ingen anställd vid projektet erbjudits fortsatt anställning i annat projekt eftersom projektet pågick för fullt.

Vidare visar målet på vikten att förbunden beviljar facklig rättshjälp för alla försäkringar som kan lämna ersättning för inkomstförlust för medlemmar. Eftersom utfallet kan bli olika mellan arbetsskadeförsäkringen och andra försäkringar som vilar på skadeståndsrättslig grund, exempelvis trafikförsäkringen.

Ombud för medlemmen var förbundsjurist Ulf Lejonklou, tel. 08-676 63 57

 

Från 0 kr till 170 000 kr till medlemmen: a-kassan ändrar flera felaktiga beslut om avstängning

En medlem i Unionen hade fått ett beslut från Akademikernas a-kassa med innebörden att hon hade förlorat sin rätt till ersättning. Skälet var att a-kassan ansåg att medlemmen hade misskött sitt arbetssökande.

Beslutet grundar sig på den så kallade sanktionstrappan. Enligt denna ska sökande som missköter sitt arbetssökande först få en varning. Om misskötsamheten fortsätter ska sökanden stängas av från rätt till ersättning i en, fem respektive tio dagar. Vid ett femte fall av misskötsamhet upphör rätten till ersättning. Syftet med sanktionstrappan är att den sökande ska få vetskap om att denne inte gör tillräckligt för att komma ur arbetslösheten och få möjlighet att ändra sitt agerande.

Vid utredning av ärendet framkom att flera av medlemmens sanktionsbeslut hade fattats så nära inpå varandra att medlemmen inte hade haft möjlighet att ändra sitt agerande. A-kassans beslut stod alltså i strid med syftet med bestämmelserna. Besluten stod också i strid med kammarrättspraxis enligt vilken den sökande måste ha fått ta del av beslutet och på så sätt fått en chans att ändra sitt agerande innan en ytterligare misskötsamhet kan läggas till grund för ett nytt sanktionsbeslut.

A-kassan medgav att besluten hade fattats för tätt inpå varandra och beslutade vid omprövning att upphäva ett beslut om avstängning och att ändra ett annat beslut på så sätt att medlemmen blev avstängd i fem dagar i stället för i tio dagar. A-kassan beslutade också att upphäva beslutet om att medlemmen hade förlorat sin rätt till ersättning, vilket innebär att medlemmen kan få arbetslöshetsersättning igen. Som en följd av dessa ändringar upphävdes också två beslut om återkrav som hade fattats med anledning av sanktionsbesluten.

Medlemmen hade beviljats facklig rättshjälp av sitt fackförbund Unionen. Ombud var förbundsjuristen Lina Gertzell, tel. 08-676 63 65.

 

Försäkringskassan fick inte ändra sitt beslut om att bevilja sjukpenning

Försäkringskassan hade beviljat en medlem hel sjukpenning avseende en period om ca fyra månader. Ungefär en månad efter att beslutet hade fattats stoppade Försäkringskassan utbetalningarna och beslutade därefter att ändra sitt tidigare beslut om att bevilja sjukpenning. Försäkringskassan ansåg att de insatser medlemmen gjorde för sitt barn och som hon, ungefär en vecka innan hon beviljades sjukpenning, hade beviljats vårdbidrag på halvtid för kunde jämställas med arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete och att hon därför inte hade rätt till sjukpenning. Efter omprövning ändrades beslutet på så sätt att medlemmen fick rätt till halv sjukpenning.

Försäkringskassan får bara ändra ett gynnande beslut under vissa, i lag fastslagna, förutsättningar. Försäkringskassan hänvisade dock inte till någon av dessa bestämmelser och angav inte heller några av dessa särskilda förutsättningar i sitt beslut. I stället anförde Försäkringskassan först i förvaltningsrätten att beslutet hade ändrats med stöd av 37 § förvaltningslagen där det anges att ett beslut får ändras till nackdel för den enskilde om det funnits ett ändringsförbehåll i det ursprungliga beslutet. I detta fall fanns det ett ändringsförbehåll med innebörden att beslutet fick ändras om nya omständigheter har tillkommit.

Förvaltningsrätten kritiserade i sin dom Försäkringskassan för att man inte hänvisat till 37 § förvaltningslagen i besluten och angav att detta måste anses vara en brist och att denna brist försvårar för den enskilde att förstå och bemöta myndighetens beslut. Förvaltningsrätten konstaterade vidare att en förutsättning för att få ändra beslutet med stöd av 37 § förvaltningslagen i detta fall är att det tillkommit nya omständigheter i ärendet. Eftersom beslutet om halvt vårdbidrag redan var fattat när Försäkringskassan beviljade medlemmen sjukpenning kan detta inte anses vara en ny omständighet. Eftersom Försäkringskassan inte heller har åberopat några andra nya omständigheter eller gjort gällande andra skäl för att få ändra ett gynnande beslut har Försäkringskassan inte haft rätt att ändra beslutet om sjukpenning. Medlemmen har därför rätt till den sjukpenning hon sedan tidigare har beviljats.

Medlemmen hade beviljats facklig rättshjälp av sitt fackförbund Svenska Kommunalarbetareförbundet. Ombud var förbundsjuristen Lina Gertzell, tel. 08-676 63 65.

 

Avtal om skadestånd var oskäligt enligt 36 § avtalslagen

En arbetssökande skrev på ett avtal med ett bolag. Avtalet innebar att bolaget lovade betala för utbildning, bolagets avsikt var enligt avtalet att därefter anställda den arbetssökande. Den arbetssökande åtog sig enligt avtalet att betala skadestånd med 120 000 kr om hen inte tillträdde anställningen. Tingsrätten har funnit av avtalet är oskäligt enligt 36 § avtalslagen och jämkat detta på så sätt att den arbetssökande ska betala 5 000 kr vilket motsvarar den utbildningskostnad bolaget haft för den arbetssökande.

Medlemmen hade rättshjälp genom sin fackliga organisation GS Facket för skogs-, trä och grafisk bransch.

Dom från Attunda tingsrätt, mål T 15773-19. Ombud var förbundsjuristen Anne Alfredson, tel. 08-676 63 25.

 

Snickare friad från åtal rörande vållande till kroppsskada

 När en snickare som arbetade med ett fönster i en lägenhet skulle stänga fönstret tappade han taget om fönstret som svängde upp i sitt yttre läge och därefter föll till marken. Fönstret träffade en man i huvudet. Mannen ådrog sig skador i form av ett sår på huvudet och diskbråck. Domstolen har kommit fram till att snickare inte varit oaktsam och frikände honom samt avslog den skadade mannens yrkande om skadestånd för kränkning och sveda och värk.

Medlemmen hade rättshjälp genom sin fackliga organisation Byggnads.

Dom från Göteborgs tingsrätt, mål B 6602-20. Ombud var förbundsjuristen Anne Alfredson, tel. 08-676 63 25.

 

Dom från Arbetsdomstolen om extra ledighetsdagar i ”Gröna riksen” och sjukdom

Inom besöksnäringen gäller kollektivavtalet Gröna riksen mellan Visita och Hotell- och Restaurangfacket. Enligt kollektivavtalet tjänar arbetstagare in s.k. extra ledighetsdagar när de t.ex. arbetar vissa helgdagar. Dessa dagar ska sedan läggas ut senare. Det är arbetsgivaren som beslutar om utläggningen av dagarna, dock efter samråd med den berörda arbetstagaren.

Mellan parterna uppkom tvist om vad som gäller enligt kollektivavtalet om arbetstagaren blir sjuk en sådan utlagd extra ledighetsdag. Förbundet menade att en arbetsgivare i västra Sverige hade brutit mot kollektivavtalet genom att, efter att arbetstagaren ifråga blivit sjuk, inte återta utläggningen av två extra ledighetsdagar så att arbetstagaren kunde ta ut dessa vid annat tillfälle då arbetstagaren inte var sjuk. Arbetsdomstolen har funnit att arbetsgivaren inte bröt mot kollektivavtalet när arbetsgivaren inte återtog utläggningen av de två extra ledighetsdagarna. Arbetsdomstolen har även funnit att arbetstagaren inte har rätt till sjuklön för dessa dagar.

Arbetsdomstolens dom AD 2021 nr 17, meddelad den 28 april 2021. Ombud för förbundet var förbundsjuristen Annett Olofsson, tel. 08-676 63 29.

 

Dom från Europadomstolen: etableringsfrihet kan inte jämställas med grundläggande mänskliga rättigheter

Europadomstolen har den 10 juni 2021 meddelat dom i målet norska LO och norska Transportarbetarförbundet mot Norge. Målet handlade om lagligheten av en annonserad bojkott. Europadomstolen ansåg inte att norska Högsta domstolens avgörande utgjorde en kränkning av artikel 11 EKMR eftersom Europadomstolen bedömde att Högsta domstolen, då den bedömt att bojkotten haft ett olagligt syfte, agerat inom ramen för sin skönsmässiga bedömning.

Mot bakgrund av att norska Högsta domstolen i sitt resonemang gjort avvägningar mellan å ena sidan ekonomiska rättigheter enligt bl.a. EES-rätten och å andra sidan föreningsrätten enligt EKMR, dit även strejkrätten räknas, ansåg Europadomstolen det dock nödvändigt att klargöra i huvudsak följande:

För att ett kollektivt agerande med stöd av artikel 11 i EKMR ska kunna uppnå sitt syfte kan agerandet komma att behöva inkräkta på friheter på den inre marknaden. Europadomstolen konstaterade vidare att graden av risk för ekonomiska konsekvenser till följd av ett kollektivt agerande därför inte i och för sig kan vara avgörande vid proportionalitetsbedömningen i enlighet med artikel 11 2 st EKMR. När de stater som är bundna av EKMR implementerar sina skyldigheter i enlighet med EU-, eller EES-rätten ska staterna säkerställa att restriktioner avseende rättigheter enligt artikel 11 EKMR inte påverkar de grundläggande elementen av de fackliga rättigheterna, utan vilka de fackliga rättigheterna saknar värde.

Europadomstolen varnade i sitt förtydligande nationella domstolar för att felaktigt balansera en konventionsrättighet mot en rättighet enligt EES-avtalet på ett sätt som bara vore lämpligt om det varit fråga om en konflikt mellan två fundamentala mänskliga rättigheter som skyddas av EKMR. Domstolen konstaterade att i förhållande till artikel 11 EKMR är inte etableringsfriheten enligt EES-avtalet en motstående rättighet till organisationsfrihet utan ett, om än viktigt, element att ta hänsyn till vid proportionalitetsbedömningen enligt artikel 11 2 st EKMR.

 

EU-domstolen om när s k bakjour ska jämställas med arbetstid

I två avgöranden, C-344/19 Radiotelevizija Slovenia respektive C-580/19 Stadt Offenbach am Main, har EU-domstolen tagit ställning till frågan om s k bakjour kan utgöra arbetstid enligt unionsrätten, i aktuellt fall arbetstidsdirektivet.

Med bakjour avses den situationen då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande för att kunna tillhandahålla en arbetsprestation på dennes begäran, men inte samtidigt är tvungen att stanna kvar på sin arbetsplats. En sådan jour- eller beredskapsperiod innebär normalt sett inte att det är fråga om arbetstid.

I de två ovannämnda rättsfallen ansåg arbetstagarna, en specialiserad tekniker som utförde arbete på en bergstopp respektive en offentligt anställd tjänsteman som också tjänstgjorde som räddningsledare, att deras bakjour skulle betraktas som arbetstid, och att de därför hade rätt till lön i enlighet därmed.

EU-domstolen konstaterade att avgörande för frågan om bakjour kan anses utgöra arbetstid, är om arbetstagaren är underkastad krav av sådant slag att de objektivt och i väsentlig mån påverkar arbetstagarens möjligheter att fritt förfoga över den tid under vilken hens tjänster inte tas i anspråk och kan ägna sig åt sina egna intressen under denna tid genom att planera sina personliga och sociala aktiviteter. I sammanhanget ska sådant som inom vilken tidsfrist arbetstagaren har att inställa sig på arbetsplatsen samt hur ofta så sker i praktiken, vägas in. Vidare ska eventuella förmåner beviljade av arbetsgivaren, såsom tillgång till en tjänstebostad eller ett tjänstefordon som har företräde i trafiken, också beaktas.

Endast de krav som arbetstagaren är skyldig att beakta – enligt föreskrift, anställningsavtal eller kollektivavtal, interna regler för arbetets utförande eller ett system för fördelning av jourtjänstgöring mellan arbetstagare – ska beaktas vid bedömningen av om en jourperiod utgör arbetstid i direktivets mening. Svårigheter som t e x beror på var arbetstagaren själv valt att bosätta sig i förhållande till arbetsplatsen innebär därför inte att tiden ska betraktas som arbetstid.

 

Olovlig stridsåtgärd att anmäla till Konkurrensverket – Målarna kräver Måleriföretagen på miljonskadestånd

 Svenska Målareförbundet har väckt talan i Arbetsdomstolen mot Måleriföretagen och yrkat allmänt skadestånd för olovlig stridsåtgärd. Den 5 maj 2021 gjorde Måleriföretagen en anmälan till Konkurrensverket där det gjordes gällande att en bestämmelse i Måleriavtalet avseende garantilön för yrkesutbildade arbetstagare är konkurrensbegränsande. Förbundet skriver i sin stämningsansökan att den aktuella kollektivavtalsbestämmelsen helt klart faller inom det fackliga kärnområdet och att konkurrenslagens regler om konkurrensbegränsning inte är tillämpliga. Förbundet menar att Måleriföretagens anmälan till Konkurrensverket är gjord mot bättre vetande och i ond tro. Förbundet har yrkat att Måleriföretagen ska förpliktas betala en miljon kronor i allmänt skadestånd till förbundet för den olovliga stridsåtgärden.

Arbetsdomstolens mål nr A 76/21. Ombud för förbundet är chefsjuristen Mattias Landgren, tel. 08-676 63 17, och förbundsjuristen Annett Olofsson, tel. 08-676 63 29.

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Vill du motta våra Nyhetsbrev?

Vi gör ca. 4 st utskick per år. Alla våra tidigare nyhetsbrev finns under rubriken Nyhetsbrev i menyn.

Om Oss

Vårt uppdrag är att biträda LO, TCO, förbunden samt förbundens medlemmar i rättsliga angelägenheter. Vi ska vidare inom de rättsområden som berör fackliga organisationer och deras medlemmar bidra till en ur facklig utgångspunkt positiv rättsutveckling samt sprida kunskap inom fackföreningsrörelsen i juridiska frågor och om den fackliga rättshjälpen.

Vår huvudsakliga arbetsuppgift är att driva rättsliga processer i domstolar. Våra två stora arbetsområden är socialförsäkringsrätt och arbetsrätt i vid bemärkelse.

Senaste Nytt