Nya regler i sjukförsäkringen fr o m den 1 juli 2008 (Nr 1/2008)

Riksdagen beslutade den 4 juni 2008 att införa nya regler i sjukförsäkringen fr o m den 1 juli 2008. Beslutet grundades på regeringens proposition 2007/08:136 och socialförsäkringsutskottets betänkande (2007/08:8SfU12) ”En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete”.

Syftet anges vara att förbättra sjukskrivningsprocessen och öka möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete. Detta ska uppnås med bl.a. fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan och att bedömningen av denna skärps, att sjukpenningen tidsbegränsas samt, att den tidsbegränsade sjukersättningen (som tidigare hette sjukbidrag) upphör och att villkoren för stadigvarande sjukersättning (som tidigare hette förtidspension) skärps. Det framhålls att ”Den försäkrade måste känna ett eget tydligt ansvar för att försöka komma tillbaka i arbete”.

Försäkringskassan ska fr o m den 1 januari 2009 kunna begära av den försäkrade att ge in ett utlåtande från sin arbetsgivare, om möjligheterna att ta tillvara den försäkrades arbetsförmåga inom arbetsgivarens verksamhet. Dock finns inget krav att Försäkringskassan närmare ska bedöma vad arbetsgivaren anger i utlåtandet.

Med de nya reglerna riskerar de försäkrade mycket tidigt i en sjukperiod att förlora ersättningen från sjukförsäkringen och att även förlora sin anställning. Det talas i förarbetena till lagändringarna om aktiva rehabiliteringsinsatser och förbättrat stöd, men inga konkreta sådana åtgärder finns redovisade.

Regeringen anger i sin proposition att konsekvensen av ändringarna bör medföra att antalet långa sjukfall kommer att minska betydligt och att försörjning i stället, om inget arbete kan erhållas, ska ske via arbetslöshetsförsäkringen om personen har rätt till sådan ersättning. Regeringen räknar också med att vissa personer kommer att behöva ansöka om ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.

Sveriges Kommuner och Landsting uppskattar att 12 % av dem som nu finns i sjukförsäkringen kommer att tvingas söka socialbidrag. Man kan befara att det på sikt skapas en låglönemarknad, där utförsäkrade från sjukpenningförsäkringen får sälja sitt arbete till det marknadsvärde det betingar.

De nya reglerna består av två delar. Dels regler som styr vilken ersättning man kan få, dels regler vid vilken tidpunkt bedömningen ska göras och till vad arbetsförmågan ska relateras (rehabiliteringskedjan).

Tidsbegränsning av sjukpenningen

Sjukpenningen tidsbegränsas till ett år. Sjukpenning med 80 % kan utges i högst 364 dagar under en ramtid om 450 dagar (15 månader). I ramtiden räknas alla dagar med sjukpenning in, oavsett om den utgetts som hel eller partiell. Även dagar med förebyggande sjukpenning, ersättning för arbetsresor, rehabiliteringspenning eller förlängd sjukpenning räknas in i ramtiden. Dagar med sjuklön (de första 14 dagarna minus en karensdag) räknas endast in i ramtiden om sjukperioden blivit så lång att man också fått sjukpenning.

När Försäkringskassan prövar sjukpenningrätten kommer ramtiden att flyttas framåt under hela sjukperioden. Därvid kommer både tidpunkter för tidigare sjukperioder och antalet utbetalda dagar att vara avgörande för när fler dagar inte längre kan betalas ut. För varje dag som går flyttar sig ramtiden alltså framåt.

Fortsatt sjukpenning

Efter ansökan kan en försäkrad få fler än 364 dagar med sjukpenning om 80 %. För att ansökan ska kunna beviljas krävs synnerliga skäl. Det ska vara fråga om mycket allvarliga sjukdomar och arbetsförmågan ska vara nedsatt i alla former av arbete. Exempel på sådana sjukdomar är vissa tumörsjukdomar, ALS och väntan på donation av ett livsnödvändigt organ. För fortsatt sjukpenning finns ingen tidsbegränsning så länge som kraven är uppfyllda.

Förlängd sjukpenning

Efter ansökan kan en försäkrad få förlängd sjukpenning med 75 %, när man har förbrukat de 364 dagarna med 80 %. Förlängd sjukpenning kan sammanlagt betalas för högt 550 dagar (c:a ett och ett halvt år). Samma regler som för ordinarie sjukpenning gäller, t.ex. om bedömningen av arbetsförmågan. Det är bara kompensationsnivån och antal dagar som skiljer sig åt.

Kvalifikation för nya dagar med sjukpenning om det maximala antalet dagar är förbrukade

För att få nya dagar med sjukpenning måste man ha ett tillräckligt långt uppehåll utan sjukpenning eller motsvarande ersättning. Detta inträffar om uppehållet är minst 87 dagar, dvs. uppehållet ska vara så långt att det finns högst 363 sjukpenningdagar kvar inom ramtiden (450-363=87).

Bedömning av arbetsförmåga för sjukpenning (rehabiliteringskedjan)

Den s.k. rehabiliteringskedjan gäller bara fullt ut för de försäkrade som har en anställning. För arbetslösa sker bedömningen efter vad som gäller fr o m dag 181, dvs. arbetsförmågan bedöms i förhållande till hela den reguljära arbetsmarknaden.

Innan det kan avgöras var i rehabiliteringskedjan man befinner sig ska en sammanläggning av sjukperioder göras. Detta innebär att man redan från dag 1 kan befinna sig i slutet av kedjan. Ett uppehåll mellan två sjukperioder innebär alltså inte att prövningen i rehabiliteringskedjan börjar om från början. Om inte den försäkrade har förvärvsarbetat alls mellan perioderna ska dessa läggas samman. Detta gäller också om den försäkrade har förvärvsarbetat en kortare period än 90 kalenderdagar mellan perioderna. Alla dagar räknas in, även helgdagar, semester och liknande. Dagar med tjänstledighet, t.ex. för tillfällig vård av barn, räknas inte in i tiden för förvärvsarbete, vilket innebär att sjukperioder kan komma att läggas samman även om tiden mellan sjukperioderna överstiger 90 dagar. Sjuklöneperiod som inte följs av en period med sjukpenning eller motsvarande ska dock räknas som arbetad tid och inte som en sjukperiod.

Dag 1-90 bedöms om sjukdomen påverkar arbetsförmågan i det vanliga arbetet eller arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder. Om arbetsgivaren omplacerar den försäkrade görs dock bedömningen av arbetsförmågan i förhållande till det nya arbetet.

Dag 91-180 vidgas bedömningen av arbetsförmågan. Nu ska även beaktas om den försäkrade har arbetsförmåga i anpassade arbetsuppgifter eller andra arbeten hos arbetsgivaren. Rena förekomsten av arbetsuppgifter hos arbetsgivaren som den försäkrade skulle kunna utföra, innebär inte att den försäkrade anses ha arbetsförmåga. Arbetet måste finnas tillängligt för den försäkrade för att sjukpenningen ska kunna ifrågasättas.

Om det efter dag 90 står klart att den försäkrade inte kan återgå i arbete hos sin arbetsgivare inom kort ska försäkringskassan utreda olika handlingsalternativ. Det kan vara fråga om medicinsk- eller arbetslivsinriktad rehabilitering, stöd av Arbetsförmedlingen eller dylikt.

Om det finns risk för att den försäkrade inte kan återgå i arbete hos arbetsgivaren före dag 180, ska den försäkrade erbjudas stöd av Arbetsförmedlingen. Den försäkrade kan då söka nytt arbete med stöd av Arbetsförmedlingen utan att rätten till sjukpenning ifrågasätts. Tanken i dessa fall är alltså att den försäkrade har fram t o m periodens slut på sig att söka arbete med sjukpenning och sedan anses den försäkrade ha arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden.

En särskild lag om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete (SFS 2008:565) har också införts, vilken träder i kraft den 1 oktober 2008. Lagen innebär bl.a. att den som varit sjuk i 90 dagar har rätt att vara ledig från sin anställning för att prova annat arbete som mest i ytterligare nio månader.

Försäkringskassan ska dock inte erbjuda stöd via Arbetsförmedlingen om den försäkrade har nedsatt arbetsförmåga i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Om den försäkrade i sådana fall har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering kan Försäkringskassan ändå kontakta Arbetsförmedlingen då den försäkrade kan behöva ingå i myndigheternas samverkansåtgärder.

Dag 181-365 bedöms arbetsförmågan mot hela den reguljära arbetsmarknaden. Den försäkrade har här inte rätt till sjukpenning om han eller hon klarar att utföra sitt vanliga arbete med eller utan anpassning, något annat arbete som arbetsgivaren erbjuder tillfälligt eller permanent, eller arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Det anges i förarbetena att det måste röra sig om en betydande funktionsnedsättning för att den försäkrade ska bedömas helt sakna arbetsförmåga. Arbetsförmågan ska alltså bedömas i förhållande till varje typ av arbete och det räcker att den försäkrade kan utföra något sådant arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Vid bedömning av arbetsförmågans nedsättning ska inte den försäkrades ålder, bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet eller andra liknande omständigheter beaktas. Med den reguljära arbetsmarknaden avses dock inte arbeten som även utifrån en nationell arbetsmarknad är mycket udda och sällan förekommande. Om den försäkrade har arbetsförmåga i ett sådant arbete kan ersättning utges fram tills arbetet blir tillgängligt för honom eller henne.

När det gäller vissa subventionerade anställningar som nystartsjobb anses sådana ingå i den reguljära arbetsmarknaden. Däremot ingår inte anställningar som endast är tillgängliga för människor med funktionshinder exempelvis anställningar med lönebidrag eller inom Samhall. Först när ett arbete med lönebidrag eller inom Samhall blir tillgängligt för den försäkrade, anses arbetsförmåga föreligga.

Före den 1 juli 2008 användes begreppet ”normalt förekommande arbete”. I en dom från Regeringsrätten den 8 april 2008 (mål nr 7437-06) definierades begreppet närmare till ”vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning”. Regeringsrätten ansåg att ett normalt förekommande arbete innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning förekommer med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos den försäkrade.

I förarbetena till den nu aktuella ändringen av lagreglerna, finns ingen motivering till varför begreppet ”normalt förekommande arbete” ändras till den ”reguljära arbetsmarknaden”. Försäkringskassans uppfattning är att det nya begreppet är vidare, det vill säga att fler arbeten omfattas av detta begrepp. När man läser förarbeten finns delvis motstridiga skrivningar om en vidgning av arbetsförmågebegreppet är avsedd eller inte. Tills vidare är det vår uppfattning att Försäkringskassans tolkning är överdriven.

Om särskilda skäl föreligger kan Försäkringskassan skjuta upp prövningen av arbetsförmågan mot den reguljära arbetsmarknaden t o m dag 365. Särskilda skäl kan föreligga om det är stor sannolikhet att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren i tidigare omfattning. Det poängteras att det ska finnas välgrundad anledning att tro att den försäkrade kommer att kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren inom tidsramen. Detta ska framgå av det medicinska underlaget och det ska finnas en tidplan för när så kan ske. Exempel som ges är när den försäkrade väntar på en operation eller nyligen genomgått en sådan som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet med stor sannolikhet leder till att arbetsförmågan återställs eller, när stöd kan hämtas från det försäkringsmedicinska beslutsstödet som Socialstyrelsen har utarbetat. Det anges vidare att särskilda skäl endast bör beaktas vid tydliga diagnoser.

Fr o m dag 365 ska Försäkringskassan alltid beakta om den försäkrade har en arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden i övrigt eller genom annat arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Här går det alltså inte att skjuta upp prövningen även om särskilda skäl föreligger.

Skärpta krav för sjukersättning

För försäkrade mellan 30 – 64 år fanns före juli 2008 ersättningsformerna tidsbegränsad sjukersättning (sjukbidrag) eller sjukersättning till vidare (förtidspension). Arbetsförmågan relaterades till normalt förkommande arbete. Om det fanns särskilda skäl kunde man ta hänsyn till andra faktorer som ålder, bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och liknande. Sådana skäl kunde i princip endast beaktas för försäkrade som uppnått 60 års ålder. Sjukersättning tills vidare (förtidspension) kunde beviljas om arbetsförmågan var varaktigt nedsatt. Sjukersättning (företrädesvis tidsbegränsad sådan) kunde också utges i avvaktan på att en lönebidragsanställning eller liknande blev tillgänglig.

Den tidsbegränsade sjukersättningen upphör nu som ersättningsform, men övergångsregler finns som gör att äldre regler i vissa fall kan fortsätta att tillämpas, se nedan.

För att få sjukersättning till vidare krävs fr o m den 1 juli 2008 att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Nedsättningen ska därvid anses bestå för all överskådlig framtid. I förarbetena anges att det ska röra sig om kroniska sjukdomar och skador där medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga eller att den arbetsförmåga som finns kan förbättras.

Arbetsförmågan ska prövas i förhållande till förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden, alltså även lönebidragsanställningar och dylikt, även om sådana inte är tillgängliga. Det anges att Försäkringskassan uppgift är att bedöma nedsättningen av den försäkrade arbetsförmåga på grund av medicinska skäl, medan Arbetsförmedlingens uppgift är att ge den försäkrade stöd och hjälp för att ta tillvara arbetsförmågan. Man förutsätter att myndigheterna därvid har ett utvecklat samarbete.

I och med att arbetsförmågebegreppet har vidgats för att få rätt till sjukersättning menar Försäkringskassan, att detta får konsekvenser för den praxis som finns när det gäller relationen till hushållsarbete, vård av barn och anhöriga. Man bedömer det därför som ”lättare” att anse att den försäkrade har arbetsförmåga vid sådana sysslor. Något direkt stöd för en sådan tolkning finns dock inte i förarbetena.

Nollklassning för dem vars sjukersättning upphör

En försäkrad som uppbär sjukersättning har inte rätt att samtidigt ha en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) för den del som sjukersättningen omfattar. Har man alltså hel sjukersättning är SGI:n 0 kr.

Före juli 2008 gällde att de som var arbetslösa hade rätt att få tillbaka den SGI som man hade omedelbart innan en period med sjukersättning, när perioden löpte ut. Detta under förutsättning att den försäkrade stod till arbetsmarknadens förfogande i samma omfattning som innan perioden med sjukersättning.

Denna regel tas nu bort. Detta innebär att alla dem som har hel tidsbegränsade sjukersättning som löper ut och som inte kan beviljas sjukersättning tills vidare, kommer att fortsätta vara nollklassade. De kommer sålunda inte att omfattas av sjukpenningförsäkringen om de inte har ett arbete att återgå till. Oavsett om de uppfyller reglerna om att stå till arbetsmarknadens förfogande och uppbär a-kassa, kan de inte få sjukpenning om de blir sjuka. För att kvalificera sig för en ny SGI krävs att man erhåller ett arbete och att avsikten är att man ska arbeta under minst sex månader i följd eller att arbetet är årligen återkommande.

Övergångsbestämmelser

Övergångsreglerna gäller främst för dem som har pågående sjukfall eller sjukersättning den 1 juli 2008.

Försäkrade som haft sjukpenning mer än ett år, får fr o m den 1 juli 2008 sjukpenningen sänkt från 80 % till 75 %. Fr o m den 1 oktober 2008 måste den försäkrade göra en ansökan om förlängd sjukpenning.

För rehabiliteringskedjan gäller att de äldre bestämmelserna fortsätter att gälla t o m den 31 december 2008 för sjukfall som påbörjats innan den 1 juli 2008. För dessa sjukfall gäller alltså steg-för-steg-modellen och de särskilda skälen (+ 60 år) fram till årsskiftet. När det gäller sammanläggning av sjukperioder och var i rehabiliteringskedjan den försäkrade befinner sig, ska endast dagar fr o m den 1 juli 2008 beaktas.

Fr o m den 1 januari 2009 bedöms arbetsförmågan mot den reguljära arbetsmarknaden i samtliga sjukpenningärenden som pågått sedan den 1 juli och tidigare, eftersom dessa fall då befinner sig på dag 185 i rehabiliteringskedjan. Innan årsskiftet måste Försäkringskassan följaktligen starta en dialog med arbetsgivaren för försäkrade med långa sjukfall. Försäkringskassan måste också utreda om det finns särskilda skäl för att skjuta upp prövningen mot den reguljära arbetsmarknaden.

För tidsbegränsad sjukersättning gäller att man behåller sjukersättningen för resten av den period som beslutet gäller. Därefter har man möjlighet att ansöka om fortsatt tidsbegränsad sjukersättning. Sådan kan beviljas i ytterligare maximalt 18 månader dock längst t o m december 2012. Därvid tillämpas de äldre reglerna.

För ny ansökan om antingen tidsbegränsad sjukersättning eller sjukersättning tills vidare gäller att äldre bestämmelser tillämpas, om ansökan inkommit innan den 1 juli 2008 och gäller en fr o m – tid juni 2008 eller tidigare. Detsamma gäller om en ansökan görs den 1 juli – 30 september 2008 och begynnelsemånaden för ersättningen är juni 2008 eller tidigare.

Övergångsreglerna innebär bl.a. att försäkrade (särskilt dem som är + 60 år), där man redan den 1 juni 2008 eller tidigare kunnat se att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt, bör uppmanas att ansöka om sjukersättning tills vidare senast den 30 september 2008. Ansökan kan göras även om en pågående period om tidsbegränsad sjukersättning löper. Vid en sådan prövning av ansökan kan alltså de äldre, mer gynnsamma reglerna tillämpas.

Ytterligare inskränkningar i sjukförsäkringen för dem med sjukersättning?

Riksdagens socialförsäkringsutskott ska i september 2008 behandla regeringens proposition (2007/08:124) ”Från sjukersättning till arbete”. Propositionen innehåller huvudsakligen förslag att försäkrade som har sjukersättning, ska kunna återgå i arbete i viss omfattning utan att sjukersättningen omprövas. Detta under förutsättning att vissa speciella förhållanden föreligger. Dock innehåller också propositionen att det ska bli lättare för Försäkringskassan att dra in en sjukersättning (sjukbidrag/förtidspension).

Idag måste Försäkringskassan påvisa att arbetsförmågan har förbättrats väsentligt för att indragning eller minskning av en sjukersättning ska kunna göras. Detta gäller i huvudsak om den försäkrade regelbundet och under en längre tid (tre månader) uppvisar en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när det ursprungliga beslutet fattades. Försäkringskassan måste ha stöd i en utredning som styrker att hälsotillståndet och arbetsförmågan väsentligt förbättrats.

Regeringen föreslår nu att det inte längre ska krävas att arbetsförmågan väsentligt ska ha förbättrats, utan att det räcker med att den bara har förbättrats för att Försäkringskassan ska kunna dra in eller minska en sjukersättning. Försäkrade som har sjukersättning tills vidare och vars arbetsförmåga har förbättrats ska kunna fortsätta att uppbära ersättning fram till dess han eller hon har fått ett arbete som motsvarar förbättringen, dock längst under sex månader.

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska reglerna gälla fr o m den 1 januari 2009. Förmodligen är tanken, även om detta inte klart framgår, att reglerna om att minska kraven för indragning av sjukersättning, endast ska tillämpas för dem som beviljas sjukersättning enligt de nya skärpta reglerna som gäller fr o m juli 2008.

De föreslagna reglerna innebär att det skapas betydande utrymme för Försäkringskassan att dra in ersättningen för personer som får sjukersättning tills vidare (förtidspension). De försäkrade som Försäkringskassan bedömer har ”förbättrats” och som därefter inte får något arbete inom sex månader, riskerar att hamna i en mycket besvärlig situation. För det första förblir de nollklassad och kan inte återfå sin tidigare SGI. Skulle de sedan drabbas av sjukdom på nytt som sätter ned arbetsförmågan, kan de alltså inte få sjukpenning. Dessutom kommer säkerligen de flesta inte ha rätt till a-kassa för att man inte klarar kvalifikationsreglerna.

Behov av fackligt stöd

Som framgår innebär de nya reglerna att de medlemmar som drabbats av sjukdom har ett större behov än tidigare av hjälp och stöd från facket så att arbetsgivaren fullgör sitt rehabiliteringsansvar. De som arbetar fackligt på arbetsplatsen måste snabbt få en överblick vilka som har varit sjukskrivna en längre tid och vilka alternativa arbetsuppgifter som kan finnas. Särskilt viktigt blir att bevaka så att inget arbetsgivarutlåtande om medlemmens arbetsförmåga ges in till Försäkringskassan utan fackets insyn.

För medlemmar som redan nu är långtidssjukskrivna är det mycket viktigt att hösten används för översyn av rehabiliteringsåtgärder, eftersom kedjan slår igenom med full kraft vid årsskiftet.

Frågor om detta nyhetsbrev kan ställas till författaren förbundsjurist Claes Jansson, tel 08-676 63 16.

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Vill du motta våra Nyhetsbrev?

Vi gör ca. 4 st utskick per år. Alla våra tidigare nyhetsbrev finns under rubriken Nyhetsbrev i menyn.

Om Oss

Vårt uppdrag är att biträda LO, TCO, förbunden samt förbundens medlemmar i rättsliga angelägenheter. Vi ska vidare inom de rättsområden som berör fackliga organisationer och deras medlemmar bidra till en ur facklig utgångspunkt positiv rättsutveckling samt sprida kunskap inom fackföreningsrörelsen i juridiska frågor och om den fackliga rättshjälpen.

Vår huvudsakliga arbetsuppgift är att driva rättsliga processer i domstolar. Våra två stora arbetsområden är socialförsäkringsrätt och arbetsrätt i vid bemärkelse.

Senaste Nytt