Transports medlem Anders har blivit stämd av staten – skälet är att han beviljats rätt till lönegaranti vid arbetsgivarens konkurs. Anders har i sitt arbete transporterat gods mellan Sverige och Italien och hem igen. Den svenska staten menar att eftersom Anders inte huvudsakligen har utfört sitt arbete i Sverige har han inte rätt till lönegaranti här.
Tvisten är föremål för prövning vid Lunds tingsrätt. Eftersom fråga uppstod om den svenska staten implementerat EU-direktivet på ett riktigt sätt kom parterna överens om att fråga EG-domstolen (som den alltjämt heter) vad som menas med att vara verksam i flera medlemsstater.
Den svenska regeln om rätt till lönegaranti är ett resultat av att Sverige implementerat ett EU-direktiv. Direktivet säger att, när ett bolag som är verksamt i flera medlemsstater, försätts i konkurs har anställda i bolaget rätt till lönegaranti i det land där de huvudsakligen utfört sitt arbete åt bolaget. Enligt den svenska regeln om rätt till lönegaranti får arbetstagare lönegaranti i Sverige endast om de huvudsakligen utför sitt arbete i Sverige.
Transport, som givit Anders facklig rättshjälp för tvisten, menar att bolaget inte var verksamt i flera medlemsländer utan endast i Sverige. Av detta skäl blir det enligt Transport inte aktuellt att fundera på var Anders huvudsakligen utfört sitt arbete. Transport menar att den svenska staten har implementerat direktivet fel. Detta har bland annat advokat Erik Danhard och arbetsrättsprofessor Jonas Malmberg hävdat sedan direktivet implementerades i svensk rätt. Anders har enligt Transport rätt till lönegaranti i Sverige eftersom bolaget endast är verksamt här.
EG-domstolen har nu svarat på frågan vad som i direktivet avses med att vara verksam, mål C-310/07. Enligt domstolen är det inte nödvändigt att ett företag som är etablerat i en medlemsstat har en filial eller fast driftställe i en annan medlemsstat för att det ska anses vara verksamt på den sistnämnda medlemsstatens territorium. Företaget måste emellertid enligt domstolen ha en varaktig ekonomisk närvaro i den medlemsstaten i form av personella resurser som gör det möjligt för företaget att bedriva verksamhet där. Domstolen gör också ett särskilt uttalande om transportbranschen. Domstolen slår fast att när det gäller ett transportföretag som är etablerat i en medlemsstat innebär inte den omständigheten att en arbetstagare levererar varor mellan den medlemsstat i vilken transportföretaget är etablerat och en annan medlemsstat, att detta företag har en varaktig ekonomisk närvaro i en annan medlemsstat.
Handläggningen av tvisten vid Lunds tingsrätt (mål nr T 2836-06) fortsätter nu.