I lagen om offentlig anställning finns det en regel som begränsar möjligheterna för offentliganställda att åta sig bisysslor.
Poliser lyder under denna lag. Några polismän i Norrland hade bisysslor som ledamot/ordförande i socialnämnden sedan åtskilliga år tillbaka. Emellertid beslöt Rikspolisstyrelsen plötsligt 2009 att dessa bisysslor inte var förenliga med polistjänsten med motiveringen att sådana politiska uppdrag stred mot bisyssleförbudet i LOA.
Polisförbundet väckte då en talan i Arbetsdomstolen (AD) mot Staten och yrkade att domstolen skulle förklara att LOA tillåter poliser att inneha bisysslor av detta slag.
Staten anförde som skäl för sitt bestridande av den talan som förbundet väckt att bisysslorna var förtroendeskadliga därför att de skulle rubba allmänhetens förtroende för polismännens opartiskhet
1) därför att en polisman av Staten inte antogs kunna hantera sekretessbelagd information som han erhållit från två myndigheter, dvs socialnämnden och polisen, och dessutom riskerade att inte kunna hålla reda på sina olika roller som polisman och beslutsfattare i nämnden;
2) därför att en polisman har en rapporteringsskyldighet när han eller hon får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, vilken skyldighet han eller hon inte kan fullgöra om ett tidigare inte anmält brott redovisas under ett sammanträde i socialnämnden.
AD biföll förbundets talan, AD 2011 nr 83.
Beträffande den första punkten menade AD att det är sällsynt att individärenden blir föremål för ställningstagande i socialnämnden. Ingen av poliserna hade yttre tjänst. Därmed var risken mycket liten att de i polisarbetet skulle behöva ingripa mot en person som de dessförinnan stött på i nämnden.
AD delade heller inte Statens syn på rapporteringsskyldigheten. Förbundet åberopade en bestämmelse i lagen om offentlighet och sekretess som innebär att den sekretess som gäller för en uppgift, exempelvis hos socialnämnden, bryts om det i annan lag, exempelvis polislagen, föreskrivs att den aktuella uppgiften ska lämnas ut.
AD betonade samtidigt att det allmänna intresset av att polismän åtar sig politiska uppdrag är mycket stort, då sådana uppdrag fyller en oumbärlig funktion i ett demokratiskt samhälle.
Domen torde innebära att det endast i sällsynta fall kan bli aktuellt att förbjuda politiska bisysslor för polismän.
Ombud för Polisförbundet var förbundsjuristerna Bo Villner och Agneta Bern, LO-TCO Rättsskydd AB.