Sjuk, uppsagd och utan försäkringsskydd!

Personer som är sjuka riskerar att hamna i ett rättsligt mellanläge där de varken får behålla sin anställning eller rätt till sjukpenning. Arbetsgivare säger allt oftare upp sjuka arbetstagare med otillräcklig dokumentation och begränsade rehabiliteringsinsatser. Samtidigt har Försäkringskassan egna bedömningskriterier som ofta leder till att den enskilde blir utan ekonomiskt skydd.

Denna utsatthet kommer vi på LO-TCO Rättsskydd att prata om i Almedalen tisdag den 24 juni.

Plats: Donners Event, Mellangatan 9.

Tid: kl. 17.00-17.45

Kom och gör oss sällskap!

Seminariebeskrivning

Utsattheten i att vara sjuk, uppsagd och utan försäkringsskydd

Vi ser allt oftare i våra processer att den utredning som räcker för en arbetsgivare för att säga upp en medlem på grund av personliga skäl inte räcker för att medlemmen ska kunna erhålla sjukpenning hos Försäkringskassan. Samtidigt heter det att arbetsgivaren ska ”styrka” en arbetsoförmåga medan det räcker med att göra samma omständighet ”sannolik” hos Försäkringskassan, något som inte går ihop. Vi ser också att ju hårdare vi ställer krav mot en arbetsgivare att underbygga uppsägningen, desto bättre blir underlaget för medlemmen att använda mot Försäkringskassan.

Den som är sjuk kan inte sägas upp från sitt arbete på grund av sin sjukdom. Sakliga skäl för uppsägning på grund av sjukdom föreligger enbart om sjukdomen medför en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan som är så väsentlig att arbetstagaren inte längre kan utföra något arbete av betydelse. Trots detta kan man på senare år se en tendens till att arbetsgivare, både inom offentlig och privat sektor, i allt fler fall beslutar att säga upp arbetstagare på grund av sjukdom med hänvisning till allt snävare bedömningar vad gäller arbetstagarens arbetsförmåga, summariska omplaceringsutredningar och få eller inga försök att vidta anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder som leder till att arbetstagaren kan återgå i arbete på lång sikt hos arbetsgivaren och som inte enbart tillämpas under en begränsad period.

Till detta kommer en motstående verklighetsbeskrivning från Försäkringskassan. Parallellt med omplacerings-, anpassnings- och rehabiliteringsförsök pågår nämligen inte sällan en sjukskrivning med ersättningar från Försäkringskassan med sina egna tidsgränser och bedömningskriterier som endast delvis överlappar den arbetsrättsliga regleringen. Dessa utredningar visar i bästa fall en samstämmig bild med arbetsgivarens utredningar men inte sällan finns det avgörande skillnader där Försäkringskassan hittar en arbetsförmåga samtidigt som arbetsgivaren hittar medicinska hinder för arbete. Konsekvensen blir då att den enskilde arbetstagaren varken får stanna kvar i sin anställning eller uppbära ersättning från försäkringssystemen.