AD-inte-frigang

(2011-04-18)

Arbetsdomstolen tar inte hänsyn till frigång

En livsmedelsarbetare dömd till fem års fängelse
sades upp av sin arbetsgivare. Arbetsgivarens skäl för uppsägningen var
att arbetstagaren hade gjort sig skyldig till ett allvarligt brott, att
fängelsestraffet innebar att han skulle komma att vara frånvarande under
en lång tid, att det till följd av brottet fanns en rädsla för honom
på arbetsplatsen samt att föreningens anseende skadats.

AD ansåg inte att det fanns någon beaktansvärd risk
för att föreningens anseende utåt skulle påverkas negativt om
arbetstagaren fick behålla anställningen. Han hade till exempel inga
externa kontakter. Domstolen hade dock förståelse för att
arbetsklimatet kunde komma att påverkas negativt. Emellertid skulle detta
vägas mot det samhälleliga intresset av att den som avtjänat sitt
straff inte utestängs från hela arbetsmarknaden eller samhällslivet i
övrigt. Mot bakgrund av detta bedömde Arbetsdomstolen att brottet ensamt
inte kunde ge föreningen rätt att säga upp arbetstagaren.

Kunde straffets längd påverka rätten till
uppsägning?

Utgångspunkten för denna bedömning är den tid som en
arbetsgivare kan förvänta sig att arbetstagaren kommer att vara borta
från arbetsplatsen. Frågan blev då hur länge arbetstagaren kunde
beräknas vara borta från arbetsplatsen.

Arbetsdomstolen har tidigare prövat längden på ett
femårigt fängelsestraff (AD 2001 nr 2) i förhållande till uppsägning.
I det målet fann domstolen att mot bakgrund av bestämmelserna om
villkorlig frigivning så kunde den arbetstagaren vara åter på
arbetsplatsen efter att ha avtjänat två tredjedelar eller 40 månader av
fängelsetiden. Längden på en sådan frånvaro tillsammans med brottets
art utgjorde i det fallet saklig grund för uppsägning.

När domstolen prövade det målet fanns inte möjlighet
till så kallad frigång. Frigång innebär bland annat att den intagne
under dagtid arbetar utanför anstalten eller studerar. Frigång har
kommit till för att minska risken för att en intagen återfaller i brott
och att underlätta den intagnes anpassning till samhället. En
förutsättning för frigång är att halva strafftiden avtjänats. Till
skillnad från 2001 års fall så kan en intagen numera således vara
tillbaka i arbete vid en tidigare tidpunkt än efter att ha avtjänat två
tredjedelar av fängelsetiden. För livsmedelsarbetaren innebar frigången
att han kunde börja arbeta efter 30 månader.

Av någon anledning, Arbetsdomstolen motiverar tyvärr
inte anledning till sitt ställningstagande, konstaterar Arbetsdomstolen
att möjlighet till frigång inte ska beaktas. En av anledningarna till
att tvisten prövades var möjligheten till frigång. Nu har
Arbetsdomstolen bedömt att hänsyn inte ska tas till frigång, vilket i
och för sig är ett klargörande, men vi vet inte varför domstolen
kommer till det slutet.

AD 2011 nr 26.

Livsmedelsarbetareförbundet företräddes av
förbundsjuristen Henric Ask, 08 6766368.