Medlemmen hade ansökt om hel sjukersättning till följd av en rad olika besvär av fysisk och psykisk karaktär. Försäkringskassan avslog ansökan och menade att medlemmens arbetsförmåga inte var nedsatt i lättare anpassat arbete, där hänsyn kan tas till begränsningar och med möjlighet att byta arbetsställning och undvika längre förflyttningar samt där det finns möjlighet till frekventa vilopauser under arbetsdagen. Med stöd av LO-TCO Rättsskydd överklagades Försäkringskassans beslut till förvaltningsrätten, som dock delade kassans bedömning och avslog överklagandet.
Rättsskyddet överklagade till kammarrätten och anförde bland annat att de arbeten som Försäkringskassan hade hänvisat till inte existerar i verkligheten. Försäkringskassan anförde att samtliga medicinska möjligheter inte var uttömda, samt att det bara var det underlag som fanns på plats vid beslutstillfället som skulle beaktas vid bedömningen. Viss medicinsk utredning hade tillkommit efter Försäkringskassans omprövningsbeslut men den var dock samstämmig med tidigare utlåtanden.
Kammarrätten klargjorde först att även senare tillkommen utredning skulle beaktas i målet. Därefter bedömde domstolen att prognosen för en väsentlig förbättring av medlemmens aktivitetsförmåga var dålig, vilket talade emot att ytterligare rehabiliteringsinsatser skulle kunna leda till att arbetsförmåga kunde uppnås inom en överskådlig framtid. Kammarrätten fann att den sammantagna utredningen gav stöd för att alla rehabiliteringsinsatser var uttömda, biföll överklagandet och beviljade medlemmen hel sjukersättning, vilket innebär tryggad försörjning fram till pensionen.
Medlemmen hade beviljats rättshjälp av sitt fackförbund IF Metall. Ombud i målet var förbundsjurist Magnus Eriksson, 08-676 63 47.
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation