Ersättning för personskada – ny rättspraxis vid s.k. konkurrerande skadeorsak (Nr 3/2009)

Ytterligare en uppmjukning av praxis (jämför vårt Nyhetsbrev Nr 2/2009) har skett inom personskaderätten. Den praxis som försäkringsbolagen tillämpat när en annan skada eller sjukdom inträffar efter den ursprungliga skadan, underkänns nu av Högsta domstolen. Samma principer som gäller enligt lagen om arbetsskadeförsäkring, att man i huvudsak bedömer arbetsskadans påverkan på arbetsförmågan och bortser från tillkommande skador eller sjukdomar, ska nu även gälla inom skadeståndsrätten.

Högsta domstolen har genom sitt beslut den 17 mars 2009 (mål nr Ö 4870-06) avgjort en sedan lång tid tillbaka debatterad fråga inom personskaderätten; rätten till försäkringsersättning när en ny skada inträffar efter den ursprungliga skadan. (Med skada avses i det följande också sjukdom).

Utgångspunkten är att en person har drabbats av en viss skada A. för vilken någon ska betala ersättning – antingen ett försäkringsbolag p.g.a. avtal eller lag (trafikskadelagen) eller någon som anses ha vållat skadan. Det i praktiken vanligaste fallet är dock att ett försäkringsbolag ska ersätta skadan, vilket också den följande framställningen tar sikte på.

Regleringen av en personskada kan särskilt vid allvarligare skador dra ut på tiden och innebära att försäkringsbolaget löpande ska lämna ersättning för bl.a. inkomstförlust. Under tiden som skaderegleringen pågår kan såväl den skadades hälsotillstånd förändras som nya skador inträffa. Frågan är vad som händer om den skadelidande under tiden som regleringen av inkomstförlusten med anledning av skada A pågår, drabbas av en helt annan skada B som nedsätter arbetsförmågan i lika hög grad som den första skadan, men för vilken ingen kan hållas ansvarig? Med stöd av ett rättsfall från 1950-talet (NJA 1950 s. 650) har försäkringsbolagen hävdat att deras skyldighet att lämna ersättning för skada A då upphör. Enligt bolagens synsätt är det inte längre skada A som föranleder arbetsoförmågan, utan den nya skadan B, för vilken bolaget ifråga inte svarar.

Det aktuella fallet rörde en kvinna som 1992 hade skadats i en trafikolycka. Hon blev helt arbetsoförmögen och försäkringsbolaget betalade löpande ut ersättning för inkomstförlust. Innan skadan ännu hade slutreglerats drabbades kvinnan 2000 av ett hjärtstillestånd, som i sig medförde skador som skulle ha lett till hel arbetsoförmåga. Eftersom det inte fanns något samband mellan trafikskadan och hjärtstilleståndet och då bolaget inte heller hade att svara för den sistnämnda skadan, upphörde man att betala ut ersättning för inkomstförlust.

Högsta domstolen anser att det äldre rättsfall som bolagen åberopar som stöd för sin ersättningspraxis bl.a. bygger på principer som är främmande för dagens personskaderätt. Domstolen menar att det inte är rimligt att försäkringsbolagets ersättningsansvar för den första skadan ska upphöra, bara för att det tillkommer en annan skada. Den senare skadan ändrar inte den arbetsoförmåga som redan har uppkommit genom trafikskadan. Senare händelser, som inte påverkar den redan uppkomna arbetsoförmågan, ska därför inte medföra att försäkringsbolagets skyldighet att betala ersättning för inkomstförlust upphör. Högsta domstolen konstaterar också att inkomstförlustersättningen många gånger är av avgörande betydelse för den skadelidandes ekonomiska trygghet. Mot den bakgrunden framstår det som orimligt att den skadelidande ska förlora sin rätt till ersättning p.g.a. sjukdom/skada som han eller hon inte rår över.

Genom Högsta domstolens beslut har personskaderätten närmat sig den ordning som sedan länge är etablerad inom arbetsskadeförsäkringen. Om en skada har godkänts som arbetsskada och medfört hel arbetsoförmåga och inkomstförlust som ersatts med livränta, har fortsatt livränta betalats ut även om det parallellt funnits en icke arbetsrelaterad skada som också medfört hel arbetsoförmåga. Avgörande för rätten till livränta enligt arbetsskadelagen har enbart varit arbetsförmågans nedsättning p.g.a. arbetsskadan, oavsett förekomsten av konkurrerande skadeorsaker som inte beror på arbetsskadan.

Högsta domstolens beslut kommer att få märkbara återverkningar på försäkringsbolagens skadereglering, bl a hos TFA, eftersom fall där det förekommer konkurrerande skadeorsaker jämsides med den ursprungliga skadan inte är ovanliga. Däremot påverkar domstolens beslut inte sådana ärenden där tvisten handlar om huruvida den första skadan som bolaget haft att svara för läkt ut. De ärendena kommer även i fortsättningen att bedömas utifrån de medicinska förutsättningar som gäller i varje enskilt fall. Inte heller påverkar beslutet ärenden som slutligt har avgjorts och där bolagen med hänvisning till konkurrerande skadeorsaker har upphört med att betala ut inkomstförlustersättning. Om bolagen i andra fall självmant kommer att återuppta skaderegleringen är ännu en öppen fråga.

Frågor om detta Nyhetsbrev kan ställas till Mikael Sjöberg, tel 08-676 63 61 eller Claes Jansson tel 08-676 63 16. Kvinnan i målet företräddes av advokat och inte av ombud från LO-TCO Rättsskydd AB.

 

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Vill du motta våra Nyhetsbrev?

Vi gör ca. 4 st utskick per år. Alla våra tidigare nyhetsbrev finns under rubriken Nyhetsbrev i menyn.

Om Oss

Vårt uppdrag är att biträda LO, TCO, förbunden samt förbundens medlemmar i rättsliga angelägenheter. Vi ska vidare inom de rättsområden som berör fackliga organisationer och deras medlemmar bidra till en ur facklig utgångspunkt positiv rättsutveckling samt sprida kunskap inom fackföreningsrörelsen i juridiska frågor och om den fackliga rättshjälpen.

Vår huvudsakliga arbetsuppgift är att driva rättsliga processer i domstolar. Våra två stora arbetsområden är socialförsäkringsrätt och arbetsrätt i vid bemärkelse.

Senaste Nytt