Avslagen i pågående sjukfall har ökat stort, replik på artikel från Försäkringskassan i SvD 20181127

I en debattartikel i SvD hävdar Försäkringskassans tillförordnade generaldirektör att det är en bristande förståelse för reglerna tillsammans med regeringens politiska prioriteringar som medfört en negativ bild av Försäkringskassans arbete. Det finns säkert visst stöd för att det kan förhålla sig på detta sätt, men Försäkringskassans ledning har ett stort ansvar för de låga förtroendesiffror som Försäkringskassan uppvisar.

Försäkringskassan anför i artikeln att den absoluta huvuddelen av de som ansöker om sjukpenning första gången får detta. Detta är inte konstigt då de allra flesta sjukfallen är korta och då sker en prövning gentemot den sjukes ordinarie arbete. Däremot väljer Försäkringskassan aktivt i sin artikel att inte beröra det förhållandet att avslagen i pågående sjukfall har ökat kraftigt. Hur ökningen av avslag ser ut belyses på ett bra sätt i en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (2018:12). År 2014 låg andelen avslag på 1,2 procent. År 2017 var motsvarande siffra 5,8 procent. Ökningen var som mest när man enbart beaktar avslag vid dag 180 där avslagen ökade till 8,5 procent. Vid en närmare granskning av diagnoser framgår att avslagen för personer med sjukdomar i rörelseorganen ökade från 1,8 procent 2014 till 17,9 procent 2017. Av rapporten framgår även att det finns stora regionala skillnader inom Försäkringskassan. Störst risk för avslag finns i Norrbottens län där andelen är ca 23 procent och lägst i Östergötlands län med drygt 5 procent.

Dessa variationer i andelen avslag kan knappast skyllas på någon annan aktör. Lagstiftningen har inte förändrats under denna tid, utan bara tillämpningen. I syfte att leverera ett sjuktal på 9,0 har Försäkringskassan ökat kraven på utformningen av sjukintygen samt gjort en mer extensiv tolkning av vilka arbeten som är att anse som normalt förekommande på arbetsmarknaden. Dessa förändringar motsvaras enligt vår bedömning inte av det bedömningsutrymme som lagen lämnar. Vår förhoppning är att det arbete som regeringen inledde genom initiativet ”en trygg sjukförsäkring med människan i centrum” närmare kommer att klargöra vilket bedömningsutrymme Försäkringskassan har. En rimlig utgångspunkt är att kraven på sjukintygen måste stå i överensstämmelse med vårdens faktiska möjligheter att utfärda intyg samt att en skyldighet införs för Försäkringskassan att närmare ange vilken typ av arbete som den sjuke anses ha möjlighet att utföra.

Robert Sjunnebo
Enhetschef, försäkringsrättsenheten
LO-TCO Rättsskydd AB