Arbetsförmedlingens bedömning vägledande för rätt till sjukpenning

En undersköterska har sedan en trafikolycka 2003 lidit av kronisk värk i nacke, skuldror huvud och domningskänsla i höger ansiktshalva. Hon har under en lång tid varit sjukskriven i olika omfattning. Tack vare anpassade arbetsuppgifter har hon kommit upp i arbete i en omfattning av 75 % av en heltid och har sedan dess uppburit sjukpenning med en fjärdedel. Den 18 november 2017 beslutade Försäkringskassan efter omprövning att dra in hennes sjukpenning.

Undersköterskan överklagade Försäkringskassans beslut till förvaltningsrätten som i dom meddelad 2018-07-12 biföll hennes överklagande. Försäkringskassan överklagade dock domen till kammarrätten med yrkande om att kammarrätten skulle fastställa Försäkringskassans beslut.

Försäkringskassan gjorde gällande att de aktivitetsbegränsningar och funktions-nedsättningar som angavs i läkarintygen inte klargjorde på vilket sätt undersköterskans arbetsförmåga var nedsatt i ett normalt förekommande arbete. Vidare anförde Försäkringskassan att bedömningen av arbetsförmågan gjordes i förhållande till hennes anpassade arbetsuppgifter som samordnare och chefsstöd vilket skulle indikera ett kvalificerat arbete. Eftersom hon klarade ett kvalificerat arbete i en omfattning av 75 % av en heltid, borde hon, enligt Försäkringskassan, klara ett normalt förekommande arbete på heltid.

Kammarrätten menade att den medicinska utredningen ger stöd för att undersköterskan har värk i nacke och axlar och att hon har fysiska begränsningar främst vid aktiviteter som innebär lyft eller arbete med armarna, särskilt över axelhöjd. Dessutom ansåg kammarrätten, mot bakgrund av en bedömning från Arbetsförmedlingen, att undersköterskans anpassade arbete var mycket lämpligt och väl anpassat för henne och att det var svårt att se att hennes arbetsförmåga skulle vara större i något annat normalt förekommande arbete, utan några eller med endast ringa anpassningar.

Kammarrätten menade slutligen att Försäkringskassan tidigare har bedömt undersköterskans arbetsförmåga mot hennes anpassade arbete och då ansett att hennes arbetsförmåga var nedsatt på grund av sjukdom. Kammarrätten ansåg att det inte fanns någon anledning att göra någon annan bedömning under den i målet aktuella perioden. Undersköterskans arbetsförmåga ansågs ha varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom varför hon beviljades sjukpenning av kammarrätten.

Kammarrätten i Jönköping, mål nr 2238–18. Ombud för undersköterskan var förbundsjurist Jimmie Söndergaard, 08-6766344.

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin

Vill du motta våra Nyhetsbrev?

Vi gör ca. 4 st utskick per år. Alla våra tidigare nyhetsbrev finns under rubriken Nyhetsbrev i menyn.

Om Oss

Vårt uppdrag är att biträda LO, TCO, förbunden samt förbundens medlemmar i rättsliga angelägenheter. Vi ska vidare inom de rättsområden som berör fackliga organisationer och deras medlemmar bidra till en ur facklig utgångspunkt positiv rättsutveckling samt sprida kunskap inom fackföreningsrörelsen i juridiska frågor och om den fackliga rättshjälpen.

Vår huvudsakliga arbetsuppgift är att driva rättsliga processer i domstolar. Våra två stora arbetsområden är socialförsäkringsrätt och arbetsrätt i vid bemärkelse.

Senaste Nytt