Konfliktdrivande medling?

Avtalsrörelsen börjar nu lida mot sitt slut och det är därmed möjligt att reflektera över vad som medförde att den nuvarande avtalsrörelsen blev jämförelsevis konfliktdrabbad. Enligt min mening står förklaringen att finna i att arbetsgivarsidan missbrukat medlingsförfarandet.

Medlingsinstitutet fick sin nuvarande roll genom propositionen 1999/2000:32 ”Lönebildning för full sysselsättning”. Till skillnad från statens förlikningsmannaexpedition gavs Medlingsinstitutet ett klarare uppdrag. Medlingsinstitutet ska enligt den nuvarande förordningen (2009:912) med instruktion för Medlingsinstitutet verka för en väl fungerande lönebildning. Vidare anges att Medlingsinstitutet ska tillvarata och upprätthålla den samsyn som finns på arbetsmarknaden om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll. Av medbestämmandelagen framgår även att Medlingsinstitutet ska medla i arbetstvister. Medlingsinstitutets mest centrala roll består utav att utse medlare om det finns risk för stridsåtgärder.

Under lagstiftningsarbetet nämndes särskilt i propositionen att Medlingsinstitutet inte borde verka för en samordning av avtalens materiella innehåll, d.v.s. de allmänna villkoren, samt att Medlingsinstitutet borde verka för giltighetsperioder som befrämjar en väl fungerande lönebildning och att förhandlingar inom internationellt konkurrensutsatta avtalsområden avslutas först (se prop. 1999/2000:32 s 43 och 51).

Tanken med medling är att medling först ska bli aktuell när alla andra möjligheter har uttömts. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på en ordning där parterna på respektive sida har mandat att förhandla. Tyvärr har arbetsgivarna systematiskt vägrat att ingå i verkliga förhandlingar innan medlare utsetts. Bakgrunden till detta agerande kan inte förstås på något annat sätt än att arbetsgivarna bedömt att det slutliga avtalet under sådana förutsättningar antagligen blir mer förmånligt för arbetsgivarsidan.

Arbetsgivarsidans agerande hänger samman med det förhållandet att medlarna inte har agerat i enlighet med ovan nämnda förarbeten. Under den nuvarande avtalsrörelsen har medlarna i stor utsträckning verkat för en samordning av avtalens materiella innehåll, t.ex. bemanningsfrågan. Vidare har medlarna konsekvent ansett sig förhindrade att lämna medlingsförslag som på något sätt avvikit från den nivå som de konkurrensutsatta avtalsområdena erhållit. Det framgår varken av instruktionerna till Medlingsinstitutet eller ovan angivna förarbeten att uppdraget ska tolkas så restriktivt. Enligt min mening medförde dessa förhållanden att betydligt fler varsel om stridsåtgärder behövde läggas än annars. Istället för att motverka konflikter på arbetsmarknaden har medlingsförfarandet under den nuvarande avtalsrörelsen verkat konfliktdrivande.

Det är nödvändigt att noggrant utvärdera medlingen under den nuvarande avtalsrörelsen. Ett medlingsförfarande där utgången på förhand är bestämd är allt annat än medling.

Robert Sjunnebo förbundsjurist LO-TCO Rättsskydd AB