Det var rätt av Afa Försäkring att inte lämna full kompensation för inkomstförlust till medlem
Skiljenämnden för arbetsmarknadsförsäkringar har i en nyligen meddelad dom funnit att Afa Försäkring får tillämpa ett annat prisbasbelopp än Försäkringskassan vid fastställande av rätt till ersättning för framtida inkomstförlust vid arbetsskada.
Om en arbetsskada medför att en medlem skadas så allvarligt att personens försörjningsförmåga påverkas stadigvarande så ska ersättning (livränta) utgå genom lagstadgad arbetsskadeförsäkring och genom TFA-försäkringen. Taket på högsta arbetsskadelivränta från Försäkringskassan motsvarar 7,5 prisbasbelopp vid den tidpunkt som livräntan ska börjas utges för första gången. Enligt Afa Försäkrings villkor ska ersättning lämnas enligt skadeståndsrättsliga regler för förluster av lönedelar som överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Inom svensk skadeståndsrätt finns en princip om full ersättning. Principen är central inom svensk skadeståndsrätt och innebär att målet är att den drabbade ska hamna i samma ekonomiska läge ”som om skadan inte hade skett”.
Skiljedomen bekräftar nu att en för lågt beräknad ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler är i sin ordning även om det strider mot försäkringsvillkorets syfte och ordalydelse. Arbetstagarsidan motsatte sig Afa Försäkrings tolkning av villkoret men blev nedröstad i skiljenämnden.
Detta innebär att olika prisbasbelopp, som utgår från olika tidpunkter, får användas beroende på vem som räknar – trots att ersättningen är kopplad till samma gräns på 7,5 prisbasbelopp.
I det aktuella målet motsvarade 7,5 prisbasbelopp när Försäkringskassan fastställde rätten till arbetsskadelivränta 354 750 kronor. När Afa Försäkring fastställde rätten till framtida inkomstförlustersättning flera år senare utgick bolaget från ett prisbasbelopp vid tidpunkten för bolagets slutreglering av ärendet, som innebar att bolagets ersättningsansvar endast avsåg inkomster över 429 750 kronor. Det innebär en inkomstskillnad på 75 000 kronor per år, som Afa Försäkring inte anser sig ha något ersättningsansvar för.
Konsekvensen av Afa Försäkrings handläggning, som nu sanktionerats av skiljenämnden, är att 7,5 prisbasbelopp får utgå från olika prisbasbelopp om det är Försäkringskassan respektive Afa Försäkring som ska fastställa rätten till ersättning.
Det är en ytterst märklig ordning att knyta rätten till ersättning till ”taket” på ersättning från Försäkringskassan om 7,5 prisbasbelopp och sedan inte utgå från samma prisbasbelopp som Försäkringskassan utgick från när rätten till ersättning fastställs.
Afa Försäkring framställer gentemot arbetstagarkollektivet att de försäkrade arbetstagarna som drabbats av arbetsskada har rätt till full inkomstförlusttäckning för framtida inkomstförlust som inte kompenseras genom den lagreglerade arbetsskadeförsäkringen.
Resultatet av skiljedomen blir att medlemmar kan gå miste om miljonbelopp livsvarigt som de enligt skadeståndsrättsliga regler har rätt till. Detta genom att den skadeståndsrättsliga ersättningen utifrån försäkringsvillkorets syfte och lydelse blir felaktigt och för lågt beräknat av Afa Försäkring redan vid slutreglering av ärenden.
Ombud i målet var Ulf Lejonklou